Curcumin finns i gurkmeja
Först och främst måste vi förstå skillnaden mellan gurkmeja och curcumin. Gurkmeja heter Curcuma Longa på latin och turmeric på engelska. Den växtdel man använder är roten och den både ser ut och är släkt med ingefära men gurkmeja är vanligen mindre och orange inuti. Gurkmeja innehåller upp till fem procent gula färmämnen kallade curcuminoider varav curcumin anses vara det mest verksamma ämnet.

Gurkmeja i matlagning
Gurkmeja är en del i den dagliga matlagningen i Indien och man tror att detta kan ha långsiktiga hälsoeffekter, bl a tror en del forskare att det lägre antalet insjuknade i kolorektal cancer i varje fall kan delförklaras av indiernas flitiga använde av gurkmeja. I västvärlden har curry varit den främsta källan av gurkmeja men på senare år har det blivit allt mer populärt att använda gurkmeja i smoothies och till att göra s k gyllene mjölk eller golden milk på engelska. Även om vissa köper roten i livsmedelsaffärer så är troligen torkad, pulvriserad rot det som används mest eftersom det är enklare att använda på daglig basis. Jag skulle dock inte rekommendera att använda gurkmeja om du är ute efter dess "medicinska" effekter utan använd då istället extrakt av gurkmeja så behöver du inte ta lika stora mängder. Gurkmeja innehåller 5% curcuminoider innebär att du måste ta tjugo gånger mer av gurkmejapulver än av ett extrakt.

Kosttillskott
Kosttillskott kan innehåller antingen gurkmeja eller extra av gurkmeja. Ett extrakt innebär att man med hjälp av rätt lösningsmedel, t ex alkohol, kan lösa upp och "dra ut" de verksamma ämnena (curcuminoiderna) i lösningsmedlet. Lösningsmedles avdunstas därefter bort. Extrakt av gurkmeja innehåller vanligen cirka 95% curcuminoider och med andra ord är merparten av det overksamma från gurkmejan borta, t ex fibrer. Jag kommer att återkomma till kosttillskott lite längre ned i artikeln för att förklara skillnaden mellan olika sorter.

Effekter
Curcumin är främst känt som ett antiinflammatoriskt ämne och det finns väldigt många studier, både prekliniska och kliniska, som bekräftar denna effekt. Inflammationer förekommer både i kronisk och akut form. Man talar ibland även om låggradig eller tyst (systemisk) inflammation som är en sorts inflammation som de flesta av oss har beroende på levnadsvanor. Vi kanske inte alltid märker av symptomen av en tyst inflammation men en lång rad eller kanske alla folksjukdomar har sitt ursprung eller påverkas av sådan inflammation. Curcumin är liksom de flesta andra fytonutrienter även känt som antioxidant som kan skydda våra celler mot oxidativ stress (fria radikaler).

Antioxidant och pro-oxidant
Kemisk sett är curcumin en polyfenol och dess uppbyggnad talar för att curcumin kan fungera som en antioxidant (bl a en OH-grupp) men att tala om curcumin som en antioxidant är något missvisande eftersom det här är ett ämne med många olika effekter. Curcumin är under normala förhållanden en effektiv antioxidant, dvs kan "neutralisera" skadliga fria radikaler. Men curcumin har djupgående effekt på våra celler och forskning på t ex cancerceller visar att curcumin i dessa celler inte alls fungerar som antioxidant utan tvärtom fungerar som en pro-oxidant och ökar produktionen av något som heter reaktiva syreföreningar (ROS). ROS är mycket reaktiva och leder i stora mängder till celldöd. Det forskas otroligt mycket på just curcumin och dess effekt på cancerceller. En ökning av ROS i cellernas orsakar skador i cellernas inre (endoplasmatiska nätverket) som aktiverar något som kallas UPR, en stressrespons, som i slutändan nedreglerar antiapoptopisk och uppreglerar pro-apopotopiskt uttryck i bl a en gen som heter BCL-2. Apoptos, som är ett annat ord för programmerad självdöd, sker när skador på cellerna inte går att reparera. Om denna mekanism är defekt i en frisk cell är risken för att utveckla cancer stor och i cancerceller är apoptosmekanismen som regel alltid nedreglerar och mekanismer som motverkar apoptos är uppreglerade. På så sätt kan man säga att cancerceller har dubbelt skydd mot att dö via apoptos och därmed är svårdödade. Det som också är intressant att den här ROS-genererande effekten sker specifikt i cancerceller och inte i friska celler vilket tyder på att curcumin på något sätt vill vår kropp väl och kanske fungerar som en sorts "näring för våra gener".

Den här ROS-genererande/ pro-oxidativa effekten av curcumin motverkas om man samtidigt ger cancercellerna antioxidanterna glutation eller NAC (N-acetylcystein som är förstadium till glutation). Det här betyder alltså att (intracellulära) antioxidanter kan motverka effekten av curcumin på cancerceller. Observera att detta endast gäller på cancerceller. Är du intresserad av att veta med om detta rekommenderar jag dig att även läsa min artikel om ingefära, antioxidanter och cancer (klicka här) som också handlar om det här.

En frisk cell har generellt sett ett bra försvar mot oxidativ stress men teoretiskt kan sån här stress orsaka skador i cellernas DNA och det någonstans blir fel i cellens förmåga att antingen reparera skadan eller begå programmerad självdöd (apoptos) finns en risk för att cancer utvecklas. Man kan alltså säga att för en normalt fungerande frisk cell handlar hälsa om att ha en balans mellan oxidativ stress och försvar (detta kan sägas vara själva redoxbalansen). En viss mängd oxidativ stress är förmodligen viktig för cellernas hälsa och inte minst för att ha ett någorlunda aktivt antioxidantförsvar i cellerna.  

Anti-inflammatoriskt
Utöver att fungera som en antioxidant och "närings för våra gener" är curcumin mest känt för att vara antiinflammatoriskt. Utöver cancer är inflammation ett område som curcuminforskningen varit inriktad på och dessa två områden hänger faktiskt ihop till viss del. Curcumin kan dämpa inflammation genom att minska bildningen av leukotriener, prostaglandinger och trombaxaner. Curcumin är känt för att dessutom hämma NF-κB (som appropå cancer ofta är uppreglerat eller snarare konstant påslaget vid sådan sjukdom). NF-κB ökar produktionen av interleukiner (IL-6, IL-10 och IL-18) och ökar produktionen av reaktiva syreföreningar och dessa tillsammans kan skapa inflammation och spela en roll i initiering av cancer.

Artrit/ osteoartrit
Det finns flera studier som visar att curcumin kan ha effekt vid artrit och även reumatisk.
I en randomiserad dubbelblind placebo-kontrollerad studie delades 40 försökspersoner med slumpmässigt i två grupper. Den ena gruppen fick dagligen 500mg curcumin i kombination med 5mg piperin (från svartpeppar) och den andra gruppen fick "sockerpiller" under totalt sex veckor. Resultatet visade tydliga förbättringar i värk och i fysiska funktionalitetstester men stelhet påverkades inte signifikant. Man såg också minskningar i oxidativ stress. Cirkulerande cytokiner påverkades inte trots minskad värk och det här trodde forskarna berodde på att man mätte på systemiska inflammationsmarkörer och att det var mer troligt att se ändrade nivåer om man mätte i ledvätskan. I vilket fall så talar studien för att den här dosen av curcumin i kombination med piperin under 6 veckor hade en lokal anti-inflammatorisk effekt och jag skulle tro att doseringen borde ha varit högre.

I en annan randomiserad studie på 50 försökspersoner i åtta månader där alla fortsatte sin ordinarie medicinska behandling men halva gruppen fick lägga till 500 mg cucumin i en liposomal form (inget piperin). Restultatet visa signifikanta förbättringar i rörlighet och stelhet jämfört med kontrollgruppen (=enbart medicinsk behandling). Gruppen som fick liposomalt curcumin visade dessutom siginifikanta minskningar i alla inflammationsmarkörer (cCd40L, interleukin 1β, interleukin 6,sVCAM-1).

Jämför man de här två studierna så kan man dels dra slutsatsen att curcumin måste användas långsiktigt för att ge förbättringar vid ledproblem. En annan aspekt som kan ha påverkat resultatet på i synnerhet de inflammatoriska markörerna är att i den första studien använde man vanligt curcumin och piperin från svartpeppar medan man i den andra studien använde ett liposomalt transportsystem.

Biverkningar
Curcumin har används under mycket lång tid och utifrån det kan man dra slutsatsen att biverkningar är mycket ovanliga och om de inträffar är de i första hand i form av diarre, illamående, huvudvärk, klåda och gul avföring. Dessa biverkningar blir vanligare när man ligger på doser från 8-12 gram curcmin (motsvarar ca 200g gurkmejapulver).  Vid långtidsanvändning kan ibland lägre doser 3-4 gram ge illamande och/eller diarre men det är väldigt individuellt. Upplever man obehag så ska man så klart minska dosen.

EFSA (European Food Safety Authority) har satt ett ADI (Allowable Daily Intake) på upp till 3mg/kg kroppsvikt och denna nivå är så klart långt under vad som kan anses vara terapeutisk dos.

Låg biotillgänglighet ("upptag")
Med biotillgänglighet menar man hur mycket av det curcumin som tas oralt (via munnen) som når ut i blodet. Curcumin är känt för att ha en mycket låg biotillgänglighet och detta har bidragit till att forskningen under senare år till stor del har varit inriktad på olika metoder för att förbättra upptaget. Curcumin i sin rena form eller i form av gurkmeja har en biotillgänglighet på ungefär en procent. Det betyder att om du du tar 100mg går 1mg ut i blodet, jämfört med 100mg injicerat så går 100mg ut i blodet. Av denna anledning är därför svårt att komma upp i den koncentration, den s k terapeutiska dosen som behövs för att få de effekter som mycket av forskningen visar (många studier i olika djurmodeller görs via injektion av curcumin).

Anledningen till att upptaget av curcumin är så dåligt är dels för att det är ett fettlösligt ämne med permeabilitetsproblem och att det genom går omfattande nedbrytning/konjugering i levern. Det krävs därför stora doser för att få något annat än vldigt långsiktiga effekter.
 

Gurkmejapulver
Torkat pulver av gurkmeja. Består som mest av fem procent curcuminoider. Jag rekommenderar bara denna for mav gurkmeja som krydda eller om du tänker väldigt långsiktigt på din hälsa, t ex användning under många års tid.

Gurkmejaextrakt ("curcumin")
Extrakt av gurkmeja är vanligen standardiserade till en viss mängd curcuminoider och halten av dessa är som regel 95 procent. Här gäller det att läsa det finstilta på förpackningen så klart. En produkt som innehåller enbart extrakt från gurkmeja är egentigen inte mycket bättre än gurkmejapulver i avseende på biotillgänglighet men har fördelen att du kan ta mindre mängd. 1 gram curcumin kräver cirka 20 gram gurkmejapulver.

Curcumin/gurkmeja, svartpeppar och fett
Det är många "hemmafixare" som blandar curcumin eller gurkmeja samt svartpeppar i fett, ofta kokosfett och värmer upp. Tanken med det här är att att fettet skulle vara en begränsande faktor för upptaget och uppvärmningen ska påverka lösligheten. Man bör vara medveten om att fettsyror förvissa behövs för upptag av fettlösliga ämnen men det är flera faktorer som avgör, t ex närvaro av gallsalter. Jämfört med att ta enbart gurkmejapulver eller enbart curcumin är denna metod förmodligen ett bättre val.

Curcumin + piperin
Det finns ett antal studier som visar att svartpeppar och det innehåll av ämnet piprin kan förbättra biotillgängligheten av curcumin. Det här beror egentligen inte på att upptaget ökar utan att "nedbrytningen" i levern minskar. Det är egentligen inte nedbrytning utan det är konjugering som sker i syfte att göra curcumin mer vattenlösligt för att enklare försvinna ut ur kroppen. Nästan alla kosttillskott innehållande curcumin innehåller även några milligram piperin eller svartpepparextrakt. Det är kan bidra med att biotillgängligheten ökar ungefär 20-faldigt (2000%). Det låter mycket men man ska komma ihåg att upptaget av curcumin är väldigt dåligt så piperin gör bara ett dåligt upptag till lite mindre dåligt.

Jag skulle personligen dosera detta 4g två gånger dagligen tillsammans med mat.

Liposomalt curcumin/ "phytosomer"
Liposomer är ett transportsystem där curcuminet ligger i små cell-liknande höljen ("vesikler"). De här höljerna är amfifila vilket gör att de är lösliga i både fett och vatten. Lipomer bidrar till att curcumin tas upp bättre och minskar nedbrytning i levern. Liposomer cirkulerar dessutom längre i blodet så att man kan säga att det finns mer tid för att curcuminet ska hinna nå sina målorgan/celler.

För långsiktig användning räcker 2 kapslar dagligen. För terapeutisk effekt skulle jag gå på samma dos som för curcumin+piperin och utnyttja fördelarna av att liposomerna har bättre biotillgänglighet (mer curcumin in i blodet) och dosera 4 kapslar 2-3 gånger dagligen.

Nano-curcumin
Nano-curcumin är egentligen ett samlingsnamn för curcumin i nanoform. Nanopartiklar behöver ämnen som stabiliserar dem för annars klumpar de lätt ihop sig till vanlig storlek igen. Därför är alla former av nano-curcumin kopplade till ett transportsystem och det finns en otrolig mängd olika transportssystem. Grundprincipen är samma som för liposomer men partikelstorleken är mindre och transportsystem är anpassade för nanopartiklar. En stor del av de senaste årens forskning på curcumin har varit inriktad på utveckling och testning av olika nano-baserade transportsystem och under tiden har studier på effekterna av curcumin har fått hamna i skuggan lite grann. Under de kommande åren kommer vi att få se fler kliniska studier och då med nano-curcumin.

Bilden nedan visar på ett ungefär hur ett nanobaserat transportsystem påverka upptaget av curcumin. Den yta som bildas under respektive kurva (kallas AUC) är den totala biotillgänglighen. Som synes är ytan många gånger större under den blåa kurvan efter intag av nano-curcumin och det här bidrar till att små doser nano-curcumin kan ge effekter som inte går att uppnå ens med höga doser med curcumin i sin naturliga form.

Nano-teknologi kommer i framtiden förändra väldigt mycket när det gäller kosttillskott. Många naturliga ämnen som vi tidigare har sett som tämligen verkningslösa kan med den här tekniken bli mycket potenta ämnen. Samtidigt är nano-teknologin främst begränsad till ämnen där det finns en farmakokinetisk problematik, t ex instabila ämnen, ämnen med dåligt upptag osv så allt går inte att förbättra med denna teknik.

Doseringen startar normalt från 30-50 mg och kan om behov föreligger ökas till några hundra milligram. Beror på vilken effekt man är ute efter och hur snabbt man vill ha den och givetvis på hur bra själva transportsystemet är.
 

Curcumin-cyklodextrinkomplex
Cyklodextrin kan enklast beskrivas som en sorts molekylär bägare som fungerar som transportör av curcumin. Cyklodextrin är kemiskt formade som en bägare med en öppning på ena sidan där curcuminet placeras via olika metoder. Jag har sett denna form av curcumin förekomma i någon produkt. Jag har inte sett några biotillgänglighetsstudier men jag skulle tro att upptaget motsvarar ungefär det du kan få av curcumin i liposomal form.

Curcuminsalt (curcuminat)
Jag tror inte att det här går att köpa men det är inte omöjligt att det kommer i framtiden. Det här innebär att man har gjort ett salt av curcumin vilket förbättrar dess löslighet i vatten och lösligheten är en av de svagaste länkarna när det gäller kroppens förmåga att ta upp curcumin.

Curcumin-steviolglykosidkomplex
Det här är också en sån där form av curcmin som ännu inte går att få tag på men som kanske lanseras. Glykoisiderna från Stevia rebaudians som används som sötningsmedel kan komlexeras med curcumin vilket förbättrar lösligheten.

Samverkar med andra ämnen
I vissa avseenden kan curcumin samverka med andra ämnen. Även om jag inte ska gå in på detta i detalj då studierna fortfarande endast är in vitro (provrör) så kan jag nämna att det finns forskning som tyder på att effekten av curcumin förstärks av att kombinera med quercetin, boswellinsyror (från Boswellia) och EGCG (från grönt te). De här samverkande egenskaperna mellan olika verkningsmekanismer kan erbjuda utökade terapeutiska möjligheter i framtiden.

Kan hjälpa till att motverka MDR (multi-drug resistens)
Celler som utsätts för t ex läkemedel med hög specificitet har en förmåga att anpassa sig vilket leder till s k multi-drug resistens. Det här kan ske på många olika sätt men att p-glykoprotein (pGp) uppregleras är ganska vanligt. När resistens utvecklas minskar effekten av läkemedlet och man måste kanske gå över på en annan sorts läkemedel eller byta behandlingsmetod helt och hållet.

Ett antal studier tyder på att curcumin kan motverka bl a pGp. Det finns även läkemedel som är riktade mot t ex tyrosinkinasreceptorn och resistens kan utvecklas genom att cellerna uppreglerar alternativa signalvägar. Även här kan curcumin likväl som andra fytonutrienter ha en positiv inverkan. Detta är givetvis något man ska tala med sin läkare om.

Kan påverka effekten av läkemedel
Curcumin likväl som de flesta polyfenoler/flavonoider påverkar enzymer som är involverade i metabolismen av läkemedel. Om du använder lite gurkmeja i en smoothie är detta inget att oroa sig för eftersom väldigt lite curcumin tas upp i kroppen men om du använder t ex liposomalt eller nano-curcumin bör man vara försiktig med att kombinera för effekten av dessa kan både försvaga och förstärka effekten av olika läkemedel.  

Jag rekommenderar att man alltid nämner för sin läkare vilka naturmedel man använder. Jag vet att vissa inte gör detta eftersom läkare ofta, urskiljningslöst avråder och/eller kanske till och med skrattar. Det är inte konstigt att man inte vill utsätta sig för detta men när det kommer till kritan är det du som bestämmer vad du stoppar i dig och om det du äter påverkar medicineringen så ska medicineringen anpassas därefter. Om du däremot inte berättar för läkaren är det ju svårt att anpassa medicineringen annat än efter vad analyssvar och andra prover visar. Tyvärr är det ett kompetensglapp mellan läkemedel och naturmediciner så det är svårt att få rätt hjälp om man behöver den.

Kontakta alltid läkare vid sjukdom
Och till sist vill jag nämna att även om naturen kan erbjuda en oerhörd hjälp för vår hälsa så ska du alltid i första hand kontakta läkare om du upplever någon form av problem eller sjukdomskänsla. Gurkmeja är livsmedel och curcumin klassas som kosttillskott och ingen av dessa är avsedda att användas medicinskt.

REFERENSER:
Cell. 2019 Jul 11;178(2):330-345.e22.
Sci Transl Med. 2015 Oct 7;7(308):308re8.
Sci Transl Med. 2014 Jan 29;6(221):221ra15.
Drug Metab Rev. 2003 May-Aug;35(2-3):215-53.
Pharmacol Toxicol. 1990 Apr;66(4):259-65.
Diabetes Care. 2000 Sep;23(9):1389-94.
Br J Pharmacol. 2010 Dec; 161(8): 1763–1777.
Cancer Epidemiol Biomarkers Prev. 2008 Aug;17(8):1930-6.
J Adv Res. 2015 Jan;6(1):45-62.